Blogg100 – Ångest

Tredje dagen på blogg 100 utmaningen och första dagen jag var nära att missa inlägget. Jag har tillbringat en stor del av kvällen sovandes, innan dess grät jag. Det är det jag hunnit med efter middag idag.

Jag lider av panikångest, ibland knyter kroppen ihop sig, jag slutar funka, kroppen varvar upp och jag blir mer eller mindre inkapabel att göra något. Idag är dessutom första gången jag inte har kännt att Atarax, min medicin, har hjälpt. Den gjorde nog det, men jag var så djupt nere. Fast utan tabletten hade jag nog fortfarande gråtit där jag nu sov, återfick lite kontroll. Jag kunde hjälpligt bistå att ta hand om pojken och även natta honom.

Jag är glad att vi har fått pojken så lättsövd, för då kunde jag göra någon nytta trots tablett och ångest.

Ångest är svårt att prata om för många, men jag har haft lätt att prata om det mesta sedan jag blev vuxen. Det är en mekanism för mig att hantera saker, det gör mig även vansinnigt dålig på att hantera hemligheter.

Intelligens och Ångest samkorrellerar, jag tror att det har att göra med att intelligenta gärna vrider och vänder på problem. Vi kan inte släppa saker och gå vidare lika lätt. I alla fall inte jag. Jag tror att det även gäller andra, men jag vet inte.

Det här inlägget är inte så sammanhängande, jag blir lite seg i skallen av tabletten….

 

Dag 3 av 100. Klart.